Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).  Related Paintings of tidemand :. | Sauberung bei Kerzenlicht | Arab or Arabic people and life. Orientalism oil paintings 570 | Karen auntie sitting a rocking chair | Family Group | Virgin and Child Enthroned sf |
Related Artists:
Horace Vernet
French Academic Painter, 1789-1863, Painter, son of Carle Vernet. He was born in his father's lodgings at the Palais du Louvre, where his grandfather Joseph Vernet also lived; his maternal grandfather was Jean-Michel Moreau. To these antecedents and influences are ascribed the supreme ease of his public career, his almost incredible facility and his fecundity. His early training in his father's studio was supplemented by formal academic training with Franeois-Andre Vincent until 1810, when he competed unsuccessfully for the Prix de Rome. He first exhibited at the Salon in 1812. In 1814 Vernet received the Legion d'honneur for the part he played in the defence of Paris, which he commemorated in the Clichy Gate: The Defence of Paris, 30 March 1814
William Tomkins
British, 1760-1840
LINGELBACH, Johannes
Dutch Baroque Era Painter, 1622-1674 German painter, active in the Netherlands and Italy. By 1634 his family had settled in Amsterdam, where presumably Lingelbach trained as a painter. According to Houbraken, he visited France in 1642 and arrived in Italy two years later. However, he is not mentioned in any document of 1644, although he is recorded in Rome from 1647 to 1649. The artist left Rome in 1650 and by 1653 was back in Amsterdam, where he remained until his death. Lingelbach is perhaps the only one of the Dutch Italianates with a catalogue of numerous signed and dated works to document his artistic development. The first two signed works are The Blacksmith (1650; Rome, Melmeluzzi priv. col., see Briganti, Trezzani and Laureati, fig. 10.1) and Self-portrait with Violin (1650; Zurich, Ksthaus). Unfortunately no certain works survive from the previous years. Kren (1982) attributed a series of works depicting Roman trades, some formerly ascribed to Pieter van Laer, to Lingelbach's early career. The original group consisted of three small paintings: the Acquavita-seller, the Cake-seller and The Tobacconist (all Rome, Pal. Corsini). While these paintings have some striking points in common with the Melmeluzzi Blacksmith of 1650 and the signed Dentist on Horseback (1651; Amsterdam, Rijksmus.), it is still uncertain whether they belong to Lingelbach's pre-1650 work or are by another hand